Samiskt krav på regeringen om sanningskomission och ILO 169

Den 12:e respektive 14:e juni gjordes lades hemställanden fram till regeringen om krav på en sanningskomission om det historiska förtrycket mot samer samt krav att riksdagen antar FN-konventionen om urfolksrättigheter ILO 169.

Bakom hemställan om en sanningskomission står styrelsen för Sametinget tillsammans med flertalet samiska organisationer och samepolitiska partier. Det yttersta kravet är att regeringen ska finansiera en oberoende sanningskomission som med hjälp av det samiska samhället och regeringen ska ta fram material för att erkänna den svenska statens övergrepp mot samer. Hemställan skriver att komissionens uppgifter blir: – dels att sammanställa och beskriva övergrepp och oförrätter mot det samiska folket och samers mänskliga rättigheter, dels att beskriva vilka konsekvenser assimileringspolitiken inneburit för det samiska folket och slutligen att ge rekommendationer och förslag på åtgärder så att arbetet får genomslag i Sveriges samepolitik.

Angående assimileringsprocesserna skrivs att det drabbat det samiska folket såväl som ett kollektiv som individuellt. Stark kritik riktas mot svenska staten om att jämlikhet och likvärdighet saknas än idag, bland annat så har FN och Europarådet vid upprepade tillfällen kritiserat Sverige för bristande respekt för samers rättigheter.

Det ses inte som en tillfällighet att Sametingets plenum två dagar efter hemställan om sanningskomission även kom med en hemställan om att riksdagen snarast ratificierar FN:s konvention om urfolks rättigheter ILO 169. En fråga som Svenska staten skjutit framför sig i åratal, 1999 gjordes en utredning som visade på att konventionen inte behöver ratificieras eftersom det sades att Sverige redan skulle nå flera av målen, därtill utreddes jakt- och fiskerätt 2005, samt renskötselmarker 2006. Men historiska markstölder och frågan om ägande- och besittningsrätt till marker rör även stora vinstdrivande industrier; skogs- och gruvindustrin. I målet Girjas mot staten syntes verkligen frågan om rätten till marker och att staten förnekar såväl en smutsig historia som den försvarar vinstintresset framför urfolksrättigheter.

Om ratificiering av ILO 169 ställs kravet att det samiska samhället ska involveras i processen, i övrigt läggs det i händerna på riksdagen. Däremot om processen för en sanningskomission läggs tydliga krav fram om att processen ska betalas av förövaren men styras av offret. I hemställan framgår tydligt att hela det samiska samhället ska ingå i processen, där bland annat öppna stormöten planeras in. Det är en viktig poäng då samepolitiken emellanåt kritiseras för bristande demokrati och representation, vilket i sig är en följd av den svenska statens historiska assimileringspolitik som än idag är ett öppet sår. Därtill bör en utredning om marker och rätten till dessa belysa den klimatvidriga rovdrift av gruv- och skogsbolag som sker på historiskt och nutida samiska marker som plockar resurser från jorden och lokalbefolkningen för att stoppa vinster i fickorna på redan rika rovkapitalister.

Raymond Stokki

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s