Arkebusering av anställningstryggheten

LAS

Nu påbörjas den statliga utredningen om LAS (lagen om anställningsskydd), en varningsflagga som redan rests efter valet. Offensiv varnade om att LAS skulle vara nästa rivningsprojekt efter strejkrätten i spåret av Januariavtalet och den borgerliga (S)-regeringen.

LO och Svenskt Näringsliv förhandlar i detta nu om en ”flexibel arbetsmarknad” samtidigt som staten undersöker hur LAS används. Förhandlingen har enligt TCO:s tidning Arbetsvärlden ”bredare innehåll än Januariavtalet och LAS-utredningen”. Till Arbetsvärlden säger Anders Weihe som är förhandlingschef på Teknikföretagen och förhandlingsledare på Svenskt Näringsliv:
– Det rör stora delar av det som betraktas som arbetsmarknadspolitiken.
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare menar att förhandlingen inte vill att staten ska lägga sig i utan förhandlar som bäst fram en ”lösning” med Svenskt Näringsliv. Vad LO och Svenskt Näringsliv menar är att facket ska delta i att förhandla bort bland annat LAS innan regeringen hinner lagstifta om detsamma. Att arbetsgivarsidan vill se bra ut för att de förhandlat med facken är inte konstigt för då kan facken få skulden när arbetstagarna blir missnöjda, samtidigt säger Weihe till Arbetsvärlden att varken han eller LO tror att de kommer att få fram en avtalsuppgörelse utan att det kommer att bli upp till regeringen att lagförändra. Att från LO:s sida begå samma svek som i frågan om strejkrätten är helt otroligt, då användes samma argument då ett färdigt förslag om att rasera arbetsrätten lades i knät på regeringen. Nu görs samma sak om anställningstryggheten – det är sjukt och arbetarfientligt av LO att förhandla bort anställdas rättigheter och trygghet till anställning istället för att ta till strid mot detta.

LAS-utredningen heter ”En moderniserad arbetsrätt” – en enkel replik på detta hånfulla namn är vad det faktiskt handlar om; en slaktad arbetsrätt och arkebusering av anställningstryggheten. Tidningen Arbetsvärlden sammanfattar regeringens utredning och vad utredarna planeras lägga fram; däribland ska det bli lättare att frångå turordningsreglerna och billigare för arbetsgivare vid uppsägningar, med andra ord det ska bli enklare för chefen att ge dig sparken.
På sidan om dessa försämringar ska anställningsskyddet försäkras, det kan verka paradoxalt hur regeringen ska genomföra skyddad anställning sida vid sida av borttaget skydd, men LO och Svenskt Näringsliv menar att det handlar om utökat säkerhet för visstidsanställda. Med andra ord betyder detta visst skydd för de som har osäkra anställningar, vilket kommer att bli allt fler eftersom att anställningarna ska bli allt otryggare. Dessutom behöver det enligt Januariavtalet inte ens komma ett lagförslag om bättre skydd utan bara ”skapa balans i arbetsskyddet”.

Arbetsgivarna vill kunna säga upp folk hur som helst, det deklarerade de redan i maj med krav på ”fri uppsägningsrätt” i alla situationer oavsett arbetsbrist eller ej, dessutom vill de ta bort skrivningen om ”saklig grund” för uppsägningar som idag är en hörnsten i svensk arbetsrätt. Anders Weihe från Svenskt Näringsliv säger att han själv tycker att LAS inte innebär trygghet för individen, det är viktigare att kunna få ett nytt jobb. Det är en retorik som kan låta fin, men i verkligheten är den genomskinlig för vad arbetsgivarna och företagsägarna, det vill säga kapitalisterna, vill; att lätt och snabbt kunna göra sig av med arbetskraft för att maximera vinsterna och korttidsanställa när de är så illa tvungna för att öka produktionen. Att facken förhandlar med sådana gamar inför en möjlig kapitalistisk kris eller ekonomisk nedgång är att sätta arbetare på pottkanten, för oavsett om det är med fackens hjälp eller genom den borgerliga regerings lagstiftande så är risken att vara massavskedningar och en ökad arbetslöshet.
I Januariavtalet pekar flera punkter på den Danska ”flexcurity”-modellen, som ska vara flexibel för arbetsmarknaden vilket vill säga flexibel för kapitalisterna så att vinsterna aldrig går ner. Modellen innebär sänkt anställningstrygghet, så att arbetsgivarna lättare kan avskeda, med eventuell motgift att a-kassan höjs. I Danmark har detta inneburit bland annat: gambling med privata försäkringar parallellt med a-kassa, skillnad i uppsägningstid mellan tjänstemän och arbetare och vad hände när lågkonjunkturen kom – jo hög arbetslöshet, då arbetsgivarna kunde avskeda enkelt för att säkra vinsterna.

Till girigheten hör så klart fler punkter på Januariavtalet som siktar på att öka klassklyftorna, som aldrig varit högre, än mer. Exempel på detta är den så kallade ”etableringslönen”; en lägre lön för långtidsarbetslösa och nyanlända och dessutom för företag som saknar kollektivavtal. En tydlig prognos är öppna dörrar för lönedumpning och uteblivna kollektivavtal.
Socialdemokratins rädsla för nyval har resulterat i den mest arbetarfientliga regeringspolitiken på mycket länge med attacker på arbetare och våra rättigheter fast med en retorik om att det skulle vara för vårt och allas bästa.

Nu måste vi medlemmar revoltera i våra förbund – bryt upp de byråkratiska ja-sägande ledningarna underifrån. Vi måste ha kämpande och demokratiska fackförbund som tar striden istället för att förhandla bort våra mest grundläggande tryggheter. En bra början är påtryckningar att facken utlyser politisk strejk 27 september i och med den globala klimatstrejken, för allas vår framtid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s