Offensiv har intervjuat Henrik Andersson som är en renskötare utanför Boden och tillhör Gällivare skogssameby. Henrik, hans bror och kusin driver tillsammans renskötsel, de har tagit efter sin pappa som också var renskötare samt farfar och flera generationer bakåt.
Det blir nog inte så lätt för nästa generation att vara renskötare
Henrik är en stark röst som slåss för sitt folks överlevnad och för att markerna ska vara så intakta och oskövlade som möjligt, men det kräver mycket tid och energi.
Det blir nog inte så lätt för nästa generation att vara renskötare, man måste ha ett brinnande intresse och det kräver mycket arbete. Det blir hårdare och hårdare att kämpa mot staten. Det som är bra nu är att fler olika rörelser står enade, till exempel miljörörelsen. Det är bra när olika rörelser går tillsammans, det blir större motkraft, säger Henrik Andersson.
När det huggs ner mycket skog och görs många kalhyggen så blir det mindre mat åt renarna.
Vardagen innebär just nu att flytta renhjorden till vinterbeteslandet kring kusten där det är mindre snö för att renarna lättare ska kunna hitta bete. På vintern bevakar renskötarna renar och utfodrar dem om behovet finns, som förra vintern. Det beror på vädret och tillgången till mat.
– När det huggs ner mycket skog och görs många kalhyggen så blir det mindre mat åt renarna.
På våren flyttas renarna till sommarbeteslandet.
– På grund av att staten har byggt stängsel utmed vägarna så måste renarna forslas med lastbilar, förr så gick dom till fots med renarna.
På sommaren är renarna i området där Henrik bor. Då är det kalvning och sedan kalvmärkning. På hösten är det sarvslakt och förberedelser inför vintern. Inkomsterna kommer från försäljning av skinn, horn och renkött. Men på grund av Corona så har efterfrågan minskat.
Henrik har byggt fladdermusholkar för att protestera mot den vindkraftspark som är planerad i området där renarna går, eftersom fladdermössen är fridlysta.
– Det som är ofattbart är att fladdermössen är fridlysta medan renskötseln är inte alls lika viktigt enligt staten. Om det byggs en vindkraftspark i området så tvingas vi flytta. Det är inte acceptabelt att vi ska bli tvungna att lägga ner när vi har brukat jorden i flera generationer för något som bara har en hållbarhet på 25 år. Sen kallas det för grön energi och det är bara vinden som är grön, det har inget med vad som är bra för naturen att göra, säger Henrik.
I höstas protesterade Henrik tillsammans med Extinction rebellion i Stockholm mot Sveaskogs skogsksövling. När Sveaskogs egna miljöriktlinjer förhindrar avverkning så arrenderar de ut marken och sedan måste samebyn istället slåss mot arrendatorn som vill avverka. Skogsskövling sker hela tiden och det tas väldigt liten hänsyn till naturen eller människorna som ska leva på den.
-Vi hoppas dock att Girjasdomen ger oss mer tillträde till jakt och fiske. Vi får se om det blir så att staten följer domen, säger henrik.
Marker blir kontaminerade och vattendragen blir giftiga. Och sedan lämnas gruvan när den anses vara obrukbar och ingen behöver städa upp efteråt.
– Gruvbrytningen är också ett problem, det blir ringar på vattnet. När renskötare måste flytta på sig för att gruvan kommer så blir det sammandrabbningar mellan renskötare om områden. Samtidigt blir marker kontaminerade och vattendragen blir giftiga. Och sedan lämnas gruvan när den anses vara obrukbar och ingen behöver städa upp efteråt, säger Henrik.
– Det kommer att bli stora protester mot Sveaskog och vindkraften om dom går vidare med sina planer. Vi kommer inte att bara acceptera att bli överkörda, säger Henrik Andersson.
Ann-christin Holmström
Rättvisepartiet Socialisterna Boden 