Kampen om Sápmis skogar går vidare

I höstas drevs kampanjen #standwithluoktamávas där Luokta-Mávas sameby protesterade mot statliga Sveaskogs avverkningsplaner inom delar av samebyns renbetesland. Avverkningarna stoppades tillfälligt och Sveaskogs VD tvingades avgå. Även Maskaure sameby lyckades med att få Sveaskog att stoppa planerade avverkningar. Men planerna om avverkning är inte stoppade och allt mer kritik reser sig mot skogsbolagens kalavverkningar.

Klimatrörelsen, renskötare och forskarvärlden enas till stor del i fråga om skogen. Det boreala skogsbältet eller planetens gröna krona får allt fler röster, länge har klimatfrågor om skog handlat om planetens lungor, det vill säga Amazonas. Under rådande upprinnelse av klimatkrisen får vi mediala uppslag och forskare som diskuterar om bland annat vikten av skogens möjligheter att binda upp koldioxid. DN har haft en lång artikelserie om skogen och Aftonbladet en lång artikel där Britta-Stina Sjaggo och Sofia Jannok från Luokta-Mávas berättar om skogsbruket och renskötseln. En alarmerande rapport i Science Advances talar om att skogarna idag börjar förlora sin förmåga att binda koldioxid i samma utsträckning som förr och att om bara något decennium kan skogarna ha passerat en gräns där de faktiskt släpper ut mer koldioxid än de binder upp. Och enligt SLU:s artdatabank är det 1400 rödlistade arter i Sverige som påverkas negativt av avverkning av skogarna. Idag talas det om skogens användningsområden som något positivt för att bromsa klimatkrisen; att trä som byggmaterial kan ersätta mer klimatnegativa material, att skog används för biobränsle och de pappersprodukter som ersätter plast.

Skogsindustrin påverkar idag renskötseln oerhört negativt, det handlar både om klimatpåverkan och sociala förändringar. Sen i höstas har, som Offensiv tidigare rapporterat om, en stor del av kampen handlat om motståndet till avverkningar och framförallt kalavverkningarna. Men frågan är större och bredare än så, allt ifrån kapitalismens ständiga jakt på vinster till ett nykollonialt utrotande av ett kulturuttryck från urfolket samer.

Sveaskog förvaltar 14 procent av Sveriges skogar, varav 95 procent ligger på renbetesmarker. Renar är beroende av bete av lavar, först och främst marklav och i andra hand eller i nödfall hänglav. Gamla skogar eller urskog, som är skogar opåverkade av människan, har en enorm artrikedom och där växer hänglav. Tallar behöver leva i minst 100 år för att få hänglavar, och marklavar påverkas av hur skogsbruket bedrivs. Sedan 1950-talet har marklavsbetet minskat med 70 procent på grund av kalhuggning. Marklavar påverkas även av skogsplantage av exempelvis snabbväxande Contortatall som del planterats tätt samt täcker marken med barr.

Klimatet har ställt om på grund av mänsklig påverkan, det är något som renskötare har sett de senaste decennierna, hur vädret om vintrarna slår om snabbt och allt oftare mellan varmt och kallt väder vilket fryser istäcken över marklav och förhindrar bete. Det har lett till att stödutfodring blivit en ny och kostsam vardag under vintrarna. Många renskötare vittnar om en bristande tro på att kommande generationer kommer att kunna fortsätta med att bedriva renskötsel, dels på grund av klimatförändringar, dels på grund av alla de exploateringar av marker som sker från skogs- och gruvindustrin men även vindkraftsbyggen, historiskt har även vattenkraftsutbyggnaden påverkat det samiska samhället.

Kortsiktiga vinster går före kultur och klimat under kapitalismen. Det är endast sex procent av brukad skog i Sverige som har något formellt skydd och bara 14 procent av produktiv skog som aldrig kalavverkats. Människors och miljöns behov måste helt enkelt gå före girighet. Idag ser vi många ”klimatlösningar” som inte är lösningar, bara mindre dåliga idéer eller åtminstone förbättringar som inte räcker till. Att exempelvis nya energilösningar leder till nya mineralgruvor är inte för att vi behöver det utan för att företag ser sin möjlighet att tjäna storkovan på naturens och hela planetens bekostnad.

Innan Sveaskog stoppade avverkningarna på Luokta-Mávas betesmarker förberedde sig folk på fysiska blockader av skogsmaskiner. Men Sveaskog äger inte all skog, i många fall där samebyar motsagt sig avverkningar under samrådsmöten så har Sveaskog istället sålt ut skogen till privata aktörer som sedan avverkat skogen utan samebyarnas kännedom. Det grundar sig i ett riksdagsbeslut om att staten ska göra sig av med stor del av de skogar som ägdes 2002. Att bolagen kommer att fortsätta avverkningar råder inga tvivel om, därför måste kampen fortsätta. Och urfolksrätt kräver solidaritet från andra sociala rörelser. Klimatet är hotat, hela planeten är hotad och det innebär allas vår existens, därför är det i allas vårt intresse att resa motstånd.

Raymond Stokki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s